Begav mig ut på ett litet miniäventyr i tisdags. Insåg att det nog var första gången jag åkte tåg själv, förutom kortare resor till Kumla.. Det gick bra i alla fall. Gillar att åka tåg, det är rogivande på något sätt.



Fick byta tåg både i Hallsberg och i Katrineholm, det var rätt blåsigt på tågperrongerna. Borde haft med mig ett par vantar och kanske en mössa. Men jag tog mig ju fram i alla fall. Och i Linköping verkade det faktiskt vara varmare.

Väl där mötte jag upp en vän jag inte har träffat så många gånger, utan mest haft kontakt med via nätet. Vi hade trevligt i alla fall, passade på att ta en promenad, fikade och spelade biljard. (Det sistnämnda gör jag itne särskilt ofta, men det var kul. Och det slutade lika. Så vi var väl lika bra/dåliga båda två. ;)) Sen följde han mig till min mötesplats där jag skulle träffa Hanna, den största anledningen till att jag besökte Linköping. Behändigt att ha en egen guide och vägvisare. Och dessutom mycket trevligare att ha någon att prata med än att försöka hitta runt själv..

Eftersom det blivit mörkt att lite senare kväll tog gick jag och Hanna direkt hem till henne och där gick vi förbi det här lilla fina vattenfallet, eller vad man ska kalla det. Det belystes med blått ljus och såg väldigt fint ut. Vi åt god mat och ägnade kvällen åt att bara prata och ha det trevligt.

Igår gick vi ner till stan och passerade då genom en jättefin park. Tog bland annat det här fotot, tyckte att det såg lite ut som ett sagolandskap eller kanske som något ur en film jag såg när jag var yngre, om konstnären Monet.

Vi fikade på stadsmissionen, det var verkligen jättemysigt och ja, om man ska jämföra kanske Cafe Deed här i Örebro är det jag kan tänka mig. Massor av "omaka" stolar, soffor och bord, blandat porlin, trevlig personal och väldigt gott fika. Hur mysigt som helst. (Och så var det väldigt söta barn där som man verkligen blev glad av att se när de log och var glada och nyfikna. :))

(Råkade nog överraska Hanna med kameran lite..)

Tiden går alldeles för fort när man har trevligt.. men efter en ytterligare liten sväng på stan gick vi hem till henne, åt lunch och jag hämtade mina saker. Sen var det dags att ta tåget hem på eftermiddagen igen.. Trist att åka hem, men jag är mycket tacksam för den lilla andningspausen mitt i veckan/vardagen. Har fyllt på mitt mentala energiförråd och är glad att jag kan få chansen att göra sådana här avstickare lite då och då i livet. Jag känner mig lyckligt lottad över alla mina vänner som befinner sig på olika platser i Sverige och världen. Jag undrar vad jag hade gjort utan dem.