torsdag 10 januari 2013

Läsvärt

Jag läser rätt mycket skulle jag vilja påstå.

Idag läser jag kanske inte riktigt lika mycket som jag gjorde innan jag började studera på universitetet (och under de åren får jag väl påstå att övervägande delen av litteraturen jag läste faktiskt var kurslitteratur..)

Men en hel del böcker blir det i alla fall, och jag har oftast en eller flera böcker som jag läser för tillfället. Under de senaste dagarna har jag börjat gå ut och gå på mina raster på jobbet och har då lyssnat på ljudböcker.

Idag läste/hörde jag klart på en av de mest fantastiska böcker jag antagligen har läst på flera år.
"En man som heter Ove" skriven av Fredrik Backman. Det var en väldigt bra uppläsare som läste boken också, så det kanske dessutom förhöjde bokens innehåll lite ytterligare.

Jag har skrattat högt, fnissat för mig själv, funderat, överraskats, gråtit och förvånats över boken och dess historia, och skulle vilja rekommendera den till precis alla jag känner. Jag gissar att den är precis lika bra att läsa som att lyssna på.

En man som ove fredrik backman
 

söndag 6 januari 2013

Sådant är livet

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig.

Som den här dagen t.ex.

Det är visserligen min sista semesterdag (eller i alla fall lediga dag) efter en två veckors lång julledighet. (Som verkligen har behövts, har inte sovit så här mycket på mycket lång tid.. och dessutom kunna umgås med vänner och familj, läst skönlitteratur och tittat på tv-serier typ).

I alla fall, trots den lediga dagen hade jag mina planer på att gå upp ganska tidigt, och plugga/jobba hela dagen för att ligga i fas inför morgondagens start på vt 13 och dessutom hinna klart med mina inlämningsuppgifter i tid.

Så blev det då inte som kanske kan förstås. Istället ringde min ena granne på min dörr tidigt på morgonen just som jag gjorde i ordning mig. Trodde först att det var en busringning på dörren eftersom det var så pass tidigt (det är inte många vettiga människor som brukar ringa på hos mig klockan 7 på en söndagsmorgon vad jag vet hittills i mitt liv i alla fall). Lite fundersam öppnade jag i alla fall dörren och fick veta att han (som är en äldre herre) inte alls mådde bra och att han ville att jag skulle ringa en bekant till honom. Jag följde med till hans lägenhet och gjorde detta men den bekanta svarade inte i telefonen.. Jag konstaterade att min granne hade svåra smärtor och efter att ha pratat med honom en kort stund fick jag ringa 112 efter en ambulans. Otäckt.. Det var första och förhoppningsvis sista gången jag behövde ringa det numret.

Efter en kvart kom i alla fall ambulansen och hämtade honom, och jag hoppas verkligen att han kommer att bli bra igen. Lite skärrad gick jag i alla fall tillbaka till mig och fixade det sista, drack upp mitt påbörjade kaffe och sen begav jag mig till en vän som via sms meddelat att denne var ganska sjuk och undrade om jag kunde komma förbi. Så blev jag kvar där resten av dagen och ordnade lite att äta och höll min vän sällskap framemot kvällningen med lite avbrott av handling och hämtande av saker.

Det är verkligen inte roligt att vara sjuk och ensam, så jag hade ingenting alls emot det, i våras när jag var sjuk var det en kompis till mig som kom och räddade mig med matlagning efter att ha varit sängliggande en vecka levande på nyponsoppa, så det kändes lite som att jag så att säga "skickade vidare" denna goda gärning till min nästa vän.

Men dagen blev ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig, om jag säger så.
Nåja, det får gå ändå imorgon. :)