"Vuxen"

När är man egentligen vuxen?
Kommer jag någonsin att bli det?

Det finns vissa saker som får mig att känna mig vuxnare än andra. Som att ringa runt till elbolag, bostadsföreningar och sånt där. Eller (ganska fånigt) som när jag går omkring på universitetet med min bärbara dator.

När jag började på högstadiet tyckte jag att jag kände mig väldigt vuxen när jag gick omkring med min pärm full med scheman och skoluppgifter. Det var så annorlunda mot när man gick på mellanstadiet..

Idag har jag känt mig vuxen när jag lånade familjens bil, åkte helt själv till Ica Maxi och gick omkring där med en egen shoppingvagn och en "shop-express scanner" för att storhandla. Och sen var jag även på Erikshjälpen och Bra och begagnat för att hitta en soffa. (Jag hittade en, men jag kan inte ta med mig den själv, så jag får vänta en vecka tills jag kan få hjälp.) Då kan jag dessutom hinna fundera på om jag verkligen vill ha den eller inte. Kanske hinner den försvinna, eller så kommer det en ny. Man vet aldrig.

Vuxen ja.. Att flytta omkring känns också rätt vuxet. Att handla på systembolaget känns nästan för vuxet, så där är jag inte ofta.. Mycket är relativt. Sådant som jag tyckte var väldigt vuxet när jag var yngre, känns inte så "viktigt" numera. Att dricka kaffe och läsa morgontidningen till exempel.. :)

Det finns en hel del att fundera över. Kanske behöver jag inte veta när jag blir eller om jag är vuxen heller, det visar sig nog. Helt vuxen vill jag nog aldrig bli heller, tycker trots allt om min barnsliga sida också.