1 år sedan

Idag är det exakt ett år sedan jag och Anna, nervösa som sjutton avklarade opponeringen på våra vänners C-uppsats.

I år sedan vi var kvar till sent på kvällen på universitetet, beställde utskärning av pizza och kebabrulle till Forumhuset trots att pizzerian bara ligger några hundra meter därifrån. Vi pluggade stenhårt, förberedde oss för morgondagens ventilering och myste framför julkalendern på svt-play. Allt det där som jag förväntade mig att universitetsstuderande skulle innebära.

1 år sedan jag nervös la mig för att försöka sova och sedan klara av ventileringen på luciamorgonen.

Idag ser det något annorlunda ut.. Förbereder mig mentalt inför morgondags luciatågmed 30 barn i 1-3 årsåldern och fullt av förväntansfulla föräldrar. Ikväll ska jag nog hedra minnet av årsdagen och äta en bit pizza, men istället för uppsatsplugg blir det luciakonsert i en av stadens kyrkor. Eventuellt en stunds stick-café, och så hem till föräldrarna för att hitta något gammalt lucialinne att ha på mig imorgon.

Tänk vad livet förändras..

Vinter

Tiden går så fort, vet inte riktigt var den tar vägen. I veckan som varit kom den första riktiga snön. Jag var ute på gården på jobbet och gjorde snöänglar i snöyran, drog runt små ettåringar på pulka som nu upplever snö på riktigt för första gången.

På jobbet julpysslas det, det övas luciasånger för fullt och lussekatter har bakats.

Hemma njuter jag för fullt av julmusik, julkalendern, glögg och julmusik, julgran, inslagna paket och bak. Det här är min favorittid på året. :)

Att försöka klura ut bra rim till julklapparna, äta dagens chokladbit, stanna upp och njuta av den kyliga vinterluften..

Tyvärr har jag väldigt ont i ryggen för tillfället också, och har haft nästan en vecka tillbaka. Är lite orolig över att jag kanske gjort för många slarviga lyft på jobbet och att min rygg därför protesterar nu. Hoppas på att det går över med lite vila, känns som om jag vill vara frisk nät julen och ledigheten snart är här. Med tid för vänner och familj, avkoppling och sånt där som det känns att man i vanliga fall aldrig riktigt hinner med..